Slicksten

Slickstenar och utfodring av vildsvin: En diskussion om socker och alternativ

Slickstenar eller saltstenar är ingen nyhet, men på senare tid har det dykt upp x antal olika sorters slickstenar från diverse tillverkare och privatpersoner. Dessa slickstenar kommer i många olika smaker, som jordgubbe, honungsdoft, majs, sötma, surton, päron med mera.

Det är dock viktigt att notera att en slicksten huvudsakligen består av majs, cirka 60-70%, medan resten utgörs av olika sockerarter där huvudingrediensen är socker.

Diskussionen kring utfodring av vildsvin i Sverige handlar om att man inte bör ge dem bullar, bröd, wienerbröd och liknande produkter på grund av deras sockerinnehåll. Det finns inget undantag för att utfodra vildsvin och klövdjur med processade livsmedel.

Dessa slickstenar innehåller mer socker än om jag skulle lägga ut några limpor bröd. Frågan som uppstår är: var går gränsen?

Det är värt att sammanställa information om hur människokroppen hanterar socker och glukos:

Kroppens hantering av glukos och fruktos skiljer sig avsevärt. Alla celler i kroppen kan använda glukos som energikälla, och glukos är faktiskt planetens mest använda energikälla. Både djur och växter föredrar att förbränna glukos. Fruktos däremot kan inte användas som energikälla direkt, utan det måste omvandlas till andra ämnen som sedan kan användas som bränsle (levern kan omvandla fruktos till glukos). Detta innebär att glukos är en mer effektiv energikälla eftersom det inte behöver omvandlas eller bearbetas innan det kan användas som bränsle.

Utifrån detta kan man dra slutsatsen att det är bättre att använda glukos som bindemedel i majsstenarna, eftersom vildsvinens kroppar inte behöver omvandla sockret.

Viktigt att nämna är att utfodring med socker inte har några positiva effekter på hälsan. Glukos, däremot, är nödvändigt för hjärnans funktion. Men eftersom kolhydrater, till exempel stärkelse i potatis och bröd, kan brytas ner till glukos i kroppen, finns inget behov av att äta tillsatt socker.

Sockerarterna i maten kan delas in i enkla sockerarter (monosackarider), som glukos och fruktos, och komplexa sockerarter (oligosackarider och polysackarider). Sockerarterna kommer i stort sett bara från växtriket, men det finns även enstaka sockerarter från djurriket, som mjölksocker, laktos.

Detta innebär att vildsvinen, som vanligtvis äter kolhydrater från växtriket, som glukos i kvickrot, är vana vid denna typ av socker och deras mag-tarmflora fungerar som normalt.

Om man jämför med de djur som får tillsatt socker från livsmedel eller sockerbetor, så kan de få “diarré” och drabbas av problem med tarmfloran. Därför är det mer lämpligt att använda glukos som bindemedel i slickstenarna för vildsvin.

Om alternativa bindemedel än socker används i slickstenarna, skulle det resultera i en produkt som bättre anpassar sig till vildsvinens naturliga kostvanor. Att undvika överdriven användning av socker i utfodringen kan främja en mer hälsosam och balanserad diet för vildsvin och andra klövdjur.

Sammanfattningsvis är det av vikt att vi överväger utfodring av vildsvin med omsorg och tar hänsyn till vilka ämnen som är mest lämpliga för deras fysiska hälsa och beteende. Att sträva efter att erbjuda ett balanserat och naturligt kostupplägg kan vara en viktig del i att främja deras välbefinnande och överlevnad.